Elva månader

Det har gått drygt elva månader sedan du valde bort livet. Valde bort mig och mina bröder.
Fortfarande gör det lika ont, smärtan och saknaden är lika påtaglig.
Om du bara anade hur vi har det nu, utan dig.
Om du visste vilka sår du skapat i oss, denna smärta du gett oss.
Jag älskar dig, Pappa. Oj vad jag älskar dig! Men jag saknar dig något otroligt och jag är så arg, så besviken att du lämnade mig. Jag behöver ju dig!
Försöker finna mitt fotfäste utan dig men det är svårt. Alla frågor du lämnade obesvarade. All kärlek.
Hoppas du har det bra nu. Hoppas du funnit frid.

Din enda dotter.

Välkommen till min nya blogg!


RSS 2.0